Betydelsen av ordet “Ducka”

Ordet ducka i svenskan används vanligtvis för att beskriva en handling där man böjer sig eller sänker huvudet för att undvika att bli träffad av något, exempelvis en boll eller ett slag. Det kan även användas i mer överförd bemärkelse för att beskriva att man undviker eller klarar av en fara eller svårighet.

Exempel på användning

Var noga med att ducka när du går under den låga bron.
Ibland måste man ducka för att undvika att slå i huvudet.
Om du duckar snabbt kan du kanske undvika att bli träffad.
Att ducka under attacken var det enda rätta att göra.
Även om du duckar kan du fortfarande träffas om du inte är snabb nog.
Försök ducka när du ser något farligt komma mot dig.
Jag kunde inte ducka i tid och blev träffad i axeln.
Denna teknik kräver att du kan ducka snabbt och smidigt.
Kom ihåg att ducka när du går igenom den trånga öppningen.
Det är viktigt att kunna ducka undan när det blir trångt.
När du springer snabbt kan det vara svårt att ducka i tid.
För att undvika att bli träffad måste du snabbt ducka.
Trots att jag duckade blev jag träffad av skottet.
Man måste ha bra reflexer för att kunna ducka i tid.
Även om det känns ovant måste du lära dig att ducka snabbt.
Du måste ducka för att inte röra vid den heta plåten.
Denna övning tränar ditt snabba duckande och reaktionstid.
Din förmåga att ducka snabbt kan avgöra om du överlever.
Var beredd att ducka när du är i fara för att undvika skador.
Försök att ducka under attacken för att minimera risken för skador.

Synonymer

Krypa: Att röra sig på marken på händer och knän.
Nedåt: Att röra sig i riktning mot marken.
Böja sig: Att luta kroppen framåt eller neråt.
Vika: Att böja eller fälla ned en del av kroppen.
Sänka sig: Att röra sig nedåt, ofta i en mjuk rörelse.

Antonymer

Resa sig: Att stå upp eller höja sig från en sittande eller liggande position.
Glänsa: Att skina eller vara synlig och lysande.
Upprepa: Att göra något igen eller flera gånger.

Etymologi

Ordet ducka härstammar från det fornnordiska ordet duka, vilket betyder att böja eller sänka sig. Ursprungligen användes ordet i betydelsen att böja sig eller sänka sig, och med tiden har det även kommit att användas i överförd betydelse för att undvika eller klara av något, som att ducka för regnet eller ducka för en fråga.

sammansatt • vigilant • cred • förbehålla • ville • talla • svärdsfäste • loppbiten •